Det regnade idag
o
jag gick på fel sida av vägen, bara för att
få gå i dina avlånga tryck till fotsteg.
Jag gick där,
bara för att,
kunna lukta in din nyinköpta parfym
från Frank Barnley,
för att få andas in resterna utav dina
smutsiga andetag.
Jag gick bakom dig.
27 steg tätt intill.
jag vet att du inte la märke till att jag gick där,
105 centimeter bakom din vänstra axel.
Jag andades nästan in i dig,
in i din fina, bruna underbara nacke.
men du la inte märke till
doften från mina nya mintpastiller.
Doften ifrån mig.

Igår sprang jag när jag såg dig.
jag sprang tills mina ögon,
höll på att svämma över. 
267 minuter.
tiden det tog för mig att,
förstå att du aldrig kommer 
att lägga märke till min doft,
om jag inte går närmre dig.

närmre dig?,
hur ska jag, 
klara av att ta steget närmre dig?
när jag inte ens vågar andas för lång tid, 
i din närhet?
 
jag är liten,
i dina ögon.
Och i mina ögon,
är jag ännu mindre.

Och hur gör jag sen?
när tankarna om dig inte finns längre,
vem är jag då?
När jag hittar någon annan,
att våga vara,
steget närmre med.
Vart är du då?

Jag vill inte vara,
ensam,
jag vill inte vara,
utan dig.
Min vardag går ut på att,
tänka på dig.

Imorgon när du springer till,
bussen (som du alltid är sen till)
då ska jag stå framför dig.
Jag ska ska presentera,
oss,
för varandra.
Den dagen,
då blir jag stor i dina ögon.
den dagen lever jag
med dig.