drömmen om att vara något man inte va
Jag brukar drömma om ordet, känslan, att få känna det.
jag brukar viska, skrika, mummla utan mening,
jag brukar viska, skrika, mummla utan mening,
bara för att få ur mig det.
jag brukar slå mig själv, riva, få mig själv att få ont.
bara för att övertalas om att det gör ondare.
ondare än att få mitt hjärta tusen gånger borta.
men jag, jag har fel varje gång.
jag kommer aldrig att kunna skrika så högt att mitt hjärta lyssnar på vad jag säger, inte ens viska.
jag kommer aldrig kunna slå mig själv så hårt att mitt hjärta slutar känna.
det enda jag kan göra är att våga vara mitt eget hjärta,
utan att ta sönder det.
